en helt vanlig fredag

Igår var det en fredag. vi hade bestämt med några kompisar att vi skulle äta middag ihop. Mysigt
Sen under veckan så kom våran äldsta dotter och frågade om hon fick ta hem några kompisar. Helt okej vi skulle ju ändå bara vara hemma.
Sen frågade en av våra närmaste vänner, gör ni något ikväll????
Jag och minstingen sitter ensamma hemma ikväll och vi ska ändå köra andra ungar kan vi komma förbi?
Givetvis.
Trevliga människor är ju alltid välkomna till oss.
Sen var det en annan familj som bara hade vägarna förbi och ville ha kaffe.
Sen kom min "kryddtant" och levererade lite kryddor, men hon stannade bara en snabbis.
Så det slutade med att vi som bara skulle vara ca 8-9 personer till middag var 18,( vår yngsta son kom inte hem till middagen )
Det bästa av allting var att se alla verkade trivas, de gillade min mat och vårt sällskap.
Det bästa betyget för mig är när barn kommer och frågar om de får ta en gång till.
Men ikväll blir det nog bara vi...... tror jag i alla fall ha ha ha

Idag blä dag

Cellprov, migrän och vika tvätt dag. Det kan bara bli en BLÄDAG

Idag är dagen min

Idag är dagen bara min.
Jag ska göra med den vad jag vill.
Dag var i och för sig min igår oxå, jag passade på att hälsa på en av mina nices mycket mysigt. Varenda gång tänker jag att jag måste göra de här oftare men det går alldeles för lång tid emellan gångerna.
Men ändå hade jag så många måsten igår. Jag har måsten idag oxå men det känns inte så betungande.
Igår var jag riktigt duktig måste jag tillägga, gjorde sådana där saker som är dödstråktiga men ändå fruktansvärt nödvändiga.
Frostade av köksfrysen dödens tråkigt. Men man känner sig så duktig när man gjort de färdigt.
Sen sak nr 2 av "höjden av tråkighet"
ringde till barnmorskan och beställde tid. Ett steg närmare operationen och dessutom cellprov. BLÄ.

Operationen ja. det är min stora bävan. nu kan jag inte förtränga den längre. Jag har haft 1 miljon ursäkter att inte ringa, men nu är ursäkterna slut. USCH
Operationen i sig är inte så farlig känns det som, men dessa jävla nålar. Jag hatar stick och sprutor, det är bland det värsta jag vet. Det finns bara en sak som är värre -droppkanyl i handen, vilket man måste ha för att kunna opereras
Föda barn kan jag göra i parti och minut utan smärtlindring. Men de här är hemskt riktigt hemskt. Hade jag inte haft lafamilja och alla djur. hade jag aldrig gjort detta. Det låter väl väldigt konstigt men detta gör jag enbart för andra.
Jag vet att efteråt känns det som jag kan bestiga K2 men nu måste jag inrikta mig på att detta måste göras för min familj. Efter sommarens turbulens så har jag fått väldigt klart för mig att jag har oerhört många människor som tycker om mig, som jag betyder så mycket för. Dessa människor bertyder ju så mycket för mig oxå att jag aldrig skulle kunna svika dom genom att inte göra något åt min "sjukdom". Det är min kärleksförklaring till dom, hur mycket dom betyder för mig, att jag gör det, fast det tar all min energi, kraft, styrka och mod att göra de.
nu ska jag ta mig en ny kopp kaffe och sen ska jag vika tvätt. låter kul va. det bästa av allt är trots allt att jag kan göra det i pyjamas ha hahah

Färdtjänst ett kapitell för sig

Min son ville åka till Stockholm i sommar med ett killgäng. Himla kul tyckte jag för jag och mina döttrar hade sagt att vi skulle åka och besöka Stockholm bara vi tjejer någon gång under sommaren.
Vi har hyrt ett hus, som min sons assistansbolag har. Nu är det ju så att eftersom min son är handikappad så får man inte vara spontan. Vi sökte riks färdtjänst i tid och vi fick beslutet i torsdags. Vi ska ringa och bekräfta i fredags ingen svarar, i måndags har människan gått för dagen innan telefontiden gått ut, och i tisdags efterett antal försök får min man tag på människan. Då har vi beställt resan för sent , så det finns ingen taxi att tillgå. Men varför svarar inte människan så man kan beställa den. Om denna person har förhinder från att svara, måste det i rimlighetens namn finnas någon annan som ska svara istället, eller begär jag för mycket

Nu har vi goda vänner som finns där när det krisar, vi fick låna en buss. Tusen tack Eva-Lena och Jörgen, ni är veckans hjältar. Även om min son får en dag kortare i Stockholm kommer han i alla fall iväg.
Vi hoppas av alla klutar vi har att de får en kul och mysig helg i den stora staden.

Livet går vidare......

Livet det rullar på i 120 känns det som just nu. De var alldeles nyss det var skolavslutning och midsommar. Nu börjar skolorna snart igen.
Det var så mycket som skulle ha blivit gjort denna sommaren men min son lunginflammation kom emellan.
Det positiva med ändå är att vi i familjen har varit ännu mer familj än vanligt. Vi har varit tillsammans allihopa och hjälpt till med det tunga "sjukjobbet"
Jag måste säga att de min älskade familj och mina närmaste har varit helt underbara mot mig. Jag har haft en tuff tid och min familj och de närmaste har peppat, hört av sig, talat om vilken bra människa de tycker att jag är o.s.v.
Det känns verkligen så oerhört värdefullt att ha dom. Tusen tack för att ni finns och står ut med mig. Även när jag är trött och orolig. Utan er ingen sommar. Puss på er

lerinpackning.....

En natt i vintras när vi hade fått hem vår senaste hundvalp. Som ni allavet behöver valpar rätt ofta gå ut även på nätterna.
Vi hade för ovanlighetens skull inte assistenter på natten så jag kunde sova helt naken.
Som ni oxå vet regnade det väldigt mycket denna "vinter". Våra gräsmattor var rena gyjttepölarna.
Sent på natten/väldigt tidigt på morgonen kommer vår Sigge och ska ut. Yrvaken och naken irrar jag ut mot dörren. Hittar min mans jacka och foppatofflor och kränger på mig. Ut med hunden och jag efter. Jag står på våran veranda och det gör hunden oxå, han vägrar gå ner om inte jag gör det. Det regnar, men det är bara att gå ner på marken han försöker nämligen att kissa inne på verandan för att jag inte har varit snabb nog ner.
Foppatofflorna är ca 5 nr förstora och i lervällningen som är halkar jag. Jag går ner i spagat, alla ni som känner mig vet att jag är ingen liten och nätt flicka längre, det blir ett bra duns. Jag har lera i hela muttationssystemer, insidan om låren och rumpan. Jag ligger i gyttjan och undrar om mina flytningar kommer att döda gräsmattan. Sigge å andra sidan tycker det är jätte skoj att"mamma" vill leka mitt i natten och han börjar härja och busa.
Till slut lyckas jag kravla mig upp. När jag går känner jag att jag har grus och lera överallt och då menar jag verkligen överallt. Jag känner att när jag går har jag grus i hela maskineriet för det skrapar.
Jag går in till min man och säger du måste lyssna på vår son, jag måste duscha.
Min man tittar yrvaket upp
-"Varför gör du en lerinpackning DDÄÄRR"
-"Ska du duscha vid den här tiden på dygnet"
Vad säger man, men nu efteråt blev det ju en ganska rolig historia även om min kropp var ganska mörbultad dagen efter.

Är jag en tyrann?????

Enligt vissa människor är jag en hustyrann. Min familj vågar inte säga emot mig och vännerna och min sons assistenter flyr. Nu sitter vi hela altanen full med vänner, familj och assistenter. Jag tror att dessa människor har fel. För en gångs skull har jag fullt stöd från min man och mina barn och resterande an vänner och assistenterna. Jag är så rik jag har så mycket människor omkring mig som älskar mig som jag är. Jag trodde inte detta, jag trodde faktiskt till slut på mänskan som gjort mycket för att få mig att tro jag ingetting var värd.
Mitt liv kommer att ordna sig. Jag älskar er alla som ställer upp för mig. Tack för att ni finns