onsdag 26 november 2008

Idag är en "tycksynd" om mig dag.

Det är konstigt vad vissa dagar är så väldigt mycke jobbigare än andra.
Man retar sig på precis allt, i alla fall det mesta.

Man känner sig inte speciellt uppskattad.

Det finns gamla förorätter som bara poppar upp igen för typ 100000000 gången, då känner man sig givetvis ännu mer förorättad.

Vad ska man göra åt saken?????????

För mig lättade om jag får berätta det, följden blir att min man (det är oftast den stackaren som får lyssna även om det inte alltid gäller honom) oxå inte blir på sitt bästa humör.
Här hemma är det så att är jag inte på topp, så är ingen på topp.

Varför vilar allt detta ansvar på mig???????

Varför vilar ansvaret på mig när det gäller matlagning, planering av matlagningen och tvätten?Till exempel.
Vad är det som i det hela stora gör att mammor och fruar ska göra saker utan att man ber. Medan en mamma ALLTID måste be om hon ska få något gjort som hon inte klarar av eller vill få gjort. Å då är standad komentaren "GÖR DET SEN" Säger en vuxen det så hakar barnen på.

Just nu känns det inte som jag har något riktigt värde som mamma och fru. Det kunde vara vilken mamma eller fru som helst, bara det är någon.

Där jag känner mig mest uppskattad är som assistent, där får jag åtminstone ett tack då och då och lön.
I vissa fall känner jag oxå att jag är en bra vän och jag får uppskattning för att jag är en bra vän.

Usch va jag gnäller det är inte bara män som tycker synd om sig själva när de är förkylda.
Jag oxå
Ha en bra dag alla. ni som är förkylda ni är jätte duktiga som över huvudtaget kommer upp ur sängen.
Kram på er

onsdag 19 november 2008

Livet hinner ikapp oss ibland.

Ja och det med besked.
I fredags var det dags att få min äldste son att få sin dom om sitt hjärta.
Vi hade fått uppgifter om att han hade fel på en klaff och något förstorat hjärta.
Inget skoj alls.
Men vi träffade en väldigt trevlig läkare, en hjärtspeciallist.
Hon sa att det var då rakt inte förstorat och absolut inte något fel på någon klaff.

YESSSSS Hi five
Hjärtat var något försvagat men det gick att hjälpa upp med medicin.
Ännu ett YYEESSSS
Men i nästa mening sa hon. -"Men ni vet om att han har njur problem"
"NEJ ???" sa vi båda två.
-" Nu vet ni"
Ja vad ska man säga det var ju i alla fall en nanosekund vi fick vara glada åt hans hjärta

Det är så svårt att se ens barn fara illa, det riktigt skär i en och man vet inte riktigt hur man ska kunna hjälpa dom.
Jag vet nu att det är sådant som händer dessa pojkar med min sons sjukdom, men hur kan man hjälpa honom igenom allt detta?
Jag känner mig riktigt hjälplös.
Det är inte lätt allt detta för mig, och då vet jag ju att det är 1 000 000 gånger svårare för honom.
Jag älskar verkligen mina barn av hela mitt hjärta. Dom är mitt hela liv, och se dom lida är så fruktansvärt svårt.

Livet universum och allting.

Det är tur man är kvinna säger jag bara.

Till de roliga idag,
Prommis med dogsen och scrappa,scrappa scrappa hela dagen.
Ha det gott allihopa
ia

torsdag 13 november 2008

Vilken vecka

Säg vad som inte har hänt denna veckan.
Nu känner jag bara en stor tacksamhet för att alla lever.
Vi finns och älskar varandra det är helt underbart, fast vissa av oss är lite mer mörbultade än oss andra.
Jorden fortsätter snurra även om jag inte hade cancer men måste det finnas hjärtfel och moped olyckor i just mitt liv.
När ska allt bara sluta hända oss? Allt händer i våran släkt känns det som.
Ja ja jag ska inte gnälla, vi har ett väl fungerande liv och det får man ju vara tacksam över.

Det finns ju roliga saker som händer oxå. Loppis, bakning och pyssel. Jätte mysigt och familjen höjer ena ögonbrynet när jag sitter med mitt men dom vänjer väl sig.
Jag har väl dessutom hamnat i en lite smärre 40års kris, jag vill bara vara ia ibland inte bara mamma och fru.
Nu är det dags för vår älskade och roliga träning.
Ha en bra dag alla
kram
ia

onsdag 5 november 2008

Onsdag min dag

Onsdagar och Torsdag är mina dagar.
Onsdagar är dagen där jag och en kompis hjälper varandra med än de ena och än de andra. Idag ska vi promenera och klä om stolar.
Kul kul.
Det är konstigt men det är mycket roligare att gå när man är två. Klä om stolar har jag inte gjort på en väldigt många år men det ska bli kul. vi är ju inte jätte avancerade men sitsarna blir om klädda i alla fall.
I morgon är det träning och prat och mys med en kompis i den stora staden. Fars dags present lär det väl bli oxå. Även om jag tydligen inte är någon god mor i de minas ögon, men barnen har i alla fall glattat mig.
Lite bitterhet är det dock, jag tycker inte det är bara barnen som ska gratta och det är inte riktigt barnen sak att fixa presenter. Dom har ju inte riktigt dom förutsättningarna. Men det är ju bara jag, jag är ju tydligen inget att hänga i julgranen när det gäller min modersroll. Det var väl sant det som sas i somras då.
Ja ja slut på bitterheten nu ska det promeneras.
Ha en bra dag

söndag 2 november 2008

De ska va gött och leva å det är det

Å det är det just nu i alla fall för mig.
Det är så jag får dåligt samvete hur jag myser och tycker att livet är verkligen helt underbart. Men kanske är det så att jag måste bara få känna så ett tag. För jag njuter verkligen och hösten blev med ens mycket ljusare.
Jag är frisk i mina bröst det var godartade polyper och de är inge farliga och har jag tur kommer de aldrig tillbaka mer.
Jag och min man firade med att gå ut och äta alldeles själva på restaurang Vi rekommenderar verkligen "Aptit" på båtsman torget. Helt sagolik mat.
Sen igår hade vi kalkonmiddag för mor och farföräldrar. Sen efter hand droppade det in den ena efter den andra. Så till sist var vi 26 personer här. Helt underbart.
Jag har så mycket och jag känner mig så rik fast jag inte har en spänn på banken, jag är så lyckligt lottad.

Men det är inte bara rosor som växer utan det finns oxå törnen. Jag tänker på en älskling ( jag har många älsklingar) som brottar med stora frågor i livet och sin fortsatta karriär. Tänker på dig mesta dels av tiden och önskar att jag kunde ta en del av dina bekymmer.
Jag tänker även på Ninos "svärmor" som inatt förlorade sin "drottning" Lita. Jag vet hur svårt det är när ens hund måste tas bort. Lita var även kullsyster till min Loke och var en älskling även för oss andra. Så Min Sigge ställs inte idag men det kommer mer utställningar och nu går vår utställningsenergi till Ninos "svärmor".
Jag ska i alla fall åka och shoppa lite på utställningen.
Ha det gott och det är gött och leva