Jag är den jag är....

..... å ärligt talat är ganska stolt över detta. Det finns många som älskar mig för den jag är, men det finns även de som inte gör det. Det är så konstigt de är de människorna som man känner av mest.
Det är egentligen inte så att jag går och tänker på det jämt men ibland. Jag lider med min man för det han som måste ta ställning för eller emot mig. Jag tvingar inte honom att välja men en vacker dag finns det någon annan som gör det. Det är inte lätt men jag älskar min man och vill inte förlora honom på något sätt. Så vad gör jag???????

kram
ia

Mornar är ett kappitel för sig.

Värken vägrar ge med sig men vi kämpar på.

Lite stolt är jag dock 1,6 kg neråt på vågen.

Jag har börjat gå minst 40 min om dagen med hundar, nice och hennes hund och ibland någon annan som trevligt sällskap.

I ur och skur har vi traskat sedan den 15 april, det är ur skönt att komma ut. Jag känner mig duktig och jag känner mig som en väldigt bra hundägare. Dessutom är det så skönt att få ventilera dittan och dattan och även bara vara tyst i sällskap.

Jag hade bara hoppats att värken hade gett med sig en del oxå. vi får hoppas att det kommer. Så på med traskakläderna nu ska vi ut bojs
Ha en bra dag
ia

Varför, varför alltid så himla trött???????

Jag har så himla ont just nu.
Det känns hela tiden förutom när jag sover. Ibland känns det som om hjärnan bara skriker ONT.
Tabletterna hjälper bara till en viss del och dom får mig att somna. Men ibland som igår kväll så bara ville jag skrika. Det gör så djävla ont. Hjälp mig, gör något, ta bort allt det onda.

Det finns ingen som kan hjälpa mig tyvärr. Jag vill inte ha ont, jag vill inte vara så trött av tabletter och smärta, jag vill vara en bra mamma och en härlig människa.
Jag pratade med försäkringskassan i förra veckan. Hur förklarar man att man måste ha ens vänner att komma hit och hjälpa en och tvätta, att man inte kan åka och handla ensam längre för man kan inte bära hem varorna. Jag är 41 år och klara inte av att ha familj längre. Det känns hårt så fruktansvärt hårt. Det är ju de jag alltid har velat, ta hand om min familj. Nu klara jag inte ens det längre.
Var rädda om er
Ia

De blir så himla fint

Min farstu som har varit ett stort problem för mig, börjar ta form.
Efter en riv start i form av en av mina bästa vänner så låg det på is av olika orsaker (framför allt för att jag inte kan på grund av värk och om jag tjatar på min man så slår han bakut)
Igår kom fas 2. En av mina äldsta vänner och fick iväg honom och hämta lite hyllor. Jag kunde sätt i ordning mina ljus (Efter tupperware är det en av mina laster). Det blev så himla fint och jag vet vad jag har och vi slipper snubbla över en massa påsar överallt med kartonger i.
Nu kommer fas 3. Jag ta i tur med det jag hade i mina garderober som stod där innan hyllorna kom dit.
Gud vad skönt att det blir gjort.
Tusen tack ALLA som hjälpt till med detta.
Kramar
Ia

Varför har jag så svårt med min man?????

Just nu känns det som om min man och jag inte är på samma våglängd.

Jag vill så mycket och de vill han med men han vill absolut inte samma sak som jag.

Han varken vill eller ens försöker att förstå mig och vad jag vill. Följden blir då att jag inte känner den minsta lust till att ens försöka förstå honom.
Det blir en ond cirkel.
Vad gör man för att bryta den?
Jag brukar försöka att göra detta men denna gången orkar jag bara inte. Dessutom varför ska det alltid hänga på mig????
Det är ofta så här denna årstiden och i fjol var det så väldigt illa han tyckte om mig så vi firade inte ens morsdag så vi får väl se om jag duger att firas i år.
Idag var det så illa att vår äldste son frågade vad jag nu hade hittat på eftersom min man inte var det minsta glad åt att se mig. det värsta är att de enda jag vill är att få göra färdigt de som påbörjats och då måste jag ha hans hjälp och han vill och orkar inte hjälpa mig. Dessutom blir han jätte arg om jag säger någotting som nu t.ex.
Ha en bra kväll
ia

Tiden är ur led....

Tiden har inte stämt alls innan.
Nu äntligen har jag justerat detta.
Bättre sent än aldrig eller nått.
Nu är det dags för dogsen att ta sin kvällsprommis
Ha det gott
kramar ia

Kul kul tävling

Kolla min brorsdotter blogg.
www.emmalill.blogspot.com
En kul tävling som jag hoppas många tittat in på.
Ha det gott
kramar
ia

Bidde lite fel....

Det som skulle ha stått här nu står på min andra blogg "La familja"......
Ja jag vet att jag är mer än lovligt vimsig Men det är ett depp inlägg så jag bara varnar känsliga läsare.

Idag blev jag riktigt riktigt rädd

I morse så var jag ute med alla hundarna.
När vi skulle gå in fattades den lille. Sigge (Den yngsta av hundarna) som är som ett energiknippe utan like stod och nosade på något som såg ut som en översnöad sten. Det kom ganska mycket snö inatt. Han tittade lite konstigt på "stenen" som typ "varför ligger du här och skärpa" Då såg jag att det inte var en sten utan den lille hunden, han låg på rygg med alla fyra tassarna upp i vädret. Jag rusade fram till honom så fort jag kunde (med två sorkletande och kattletande kopplade stora samojeder)
Den lille Baxter låg och var alldeles matt i ögonen, jag fick ingen kontakt med honom. Han andades bara inåt så det verkade som om han hade satt något i halsen. Jag skakade och försökte slå lite på hans rumpa Ja jag vet inte hur man gör när en hund satt i halsen. Han började andas både in och ut. PUH
In med alla hundarna fel ingång, väcka gubben och lite konstgjord andning. Sakta men säkert kom han tillbaka till oss. Nu mår han bättre. Han skällde till och med på mig när jag hade varit ute en sväng.
Hela tiden detta hände så tänkte jag hela tiden vad kommer min son att säga (Det är egentligen hans hund, jag bara lånar honom jämt) Händer det Baxter något så kommer Min son att gå under. Vad man är fäst vid de sina både barn och hundar.
Det känns som om jag ska köpa en lott idag eller så har all turen för idag förbrukats.
Ha det gott

Världen är full av tappade sugar......men inte min

Det är så mycket hemskheter som händer i min närhet så man undrar hur alla människor orkar.
Jag beundrar alla dessa som inte bara lägger sig ner och dö.
Det finns verkligen mycket elände i olika former.
Men på något konstigt sätt reser dom sig alltid upp och tar i med nya "friska" tag. När det finns folk som säger upp bekantskapen med släkt och vänner för att man blivit smittad av maginflensa
Dessa människor missar så mycket glädje, kärlek och faktiskt samhörighet. Det är ju i och för sig deras sorg och de upplever inte nog det inte så. Jag brukar tänka så här. Hur skulle det gå för dom om de drabbades av något värre. Fniss ( lite elakt jag vet )

Jag var hos min doktor förra veckan, inget upplyftande men han är ju ärlig. Då häger man lite läpp och tittar runt omkring sig. Det finns dom som har det mycket värre och de reser sig och tar nya tag, varför skulle då inte jag.