Idag blev jag riktigt riktigt rädd

I morse så var jag ute med alla hundarna.
När vi skulle gå in fattades den lille. Sigge (Den yngsta av hundarna) som är som ett energiknippe utan like stod och nosade på något som såg ut som en översnöad sten. Det kom ganska mycket snö inatt. Han tittade lite konstigt på "stenen" som typ "varför ligger du här och skärpa" Då såg jag att det inte var en sten utan den lille hunden, han låg på rygg med alla fyra tassarna upp i vädret. Jag rusade fram till honom så fort jag kunde (med två sorkletande och kattletande kopplade stora samojeder)
Den lille Baxter låg och var alldeles matt i ögonen, jag fick ingen kontakt med honom. Han andades bara inåt så det verkade som om han hade satt något i halsen. Jag skakade och försökte slå lite på hans rumpa Ja jag vet inte hur man gör när en hund satt i halsen. Han började andas både in och ut. PUH
In med alla hundarna fel ingång, väcka gubben och lite konstgjord andning. Sakta men säkert kom han tillbaka till oss. Nu mår han bättre. Han skällde till och med på mig när jag hade varit ute en sväng.
Hela tiden detta hände så tänkte jag hela tiden vad kommer min son att säga (Det är egentligen hans hund, jag bara lånar honom jämt) Händer det Baxter något så kommer Min son att gå under. Vad man är fäst vid de sina både barn och hundar.
Det känns som om jag ska köpa en lott idag eller så har all turen för idag förbrukats.
Ha det gott

Världen är full av tappade sugar......men inte min

Det är så mycket hemskheter som händer i min närhet så man undrar hur alla människor orkar.
Jag beundrar alla dessa som inte bara lägger sig ner och dö.
Det finns verkligen mycket elände i olika former.
Men på något konstigt sätt reser dom sig alltid upp och tar i med nya "friska" tag. När det finns folk som säger upp bekantskapen med släkt och vänner för att man blivit smittad av maginflensa
Dessa människor missar så mycket glädje, kärlek och faktiskt samhörighet. Det är ju i och för sig deras sorg och de upplever inte nog det inte så. Jag brukar tänka så här. Hur skulle det gå för dom om de drabbades av något värre. Fniss ( lite elakt jag vet )

Jag var hos min doktor förra veckan, inget upplyftande men han är ju ärlig. Då häger man lite läpp och tittar runt omkring sig. Det finns dom som har det mycket värre och de reser sig och tar nya tag, varför skulle då inte jag.