Gott Nytt 2009

Hoppas ni alla får ett underbart 2009.

I mitt fall kan det inte bli sämre än 2007 och 2008.
Dessa har varit de sämsta åren hittils i mitt liv, det har ju även funnits höjdpunkter men i det stora hela.
Jag kommer att sakna min äskade svägerska som lämnar sverige för en tid, men hon kommer ju tillbaka som tur väl är.

Mitt år börjar så himla bra med en resa den 10 januari vilket ska bli helt underbart, så får vi hoppas att det håller i sig i den andan.

Ha det gott nu de sista timmarna av 2008 och njut av att detta året snart är slut

Många kramar

GOD JUL, GOD JUL

Vilken mysig början på julen vi har haft.

Helt underbar.

Jag bara går och myser.

Men tyvärr så brann ett hus upp i bekantskapskretsen igår, ingen skadad som tur väl är men väl två dagar innan jul och huset är ett urbränt skal.

Jag önskar er alla en lika underbar jul som jag ska ha och ett riktigt gott slut.

Jag trodde inte 2008 kunde bli värre än 2007, men till viss del blev det de i alla fall. Så efter två år av massa skit måste det ju bli bättre, så vi bestämmer det 2009 blir ett riktigt bra år.

Ha det gott

många kramar

Tomtemor ia på högaberget

Tredje advent

Jul jul strålande jul.
Det är bara en vecka kvar på terminen och det känns så underbart.
Vi är i stort sätt klara med julklappar och allt ska vara klart till nästa lördag.
Det är så skönt.
Min man och jag har lite olika åsikter om hur man ska tillbringa dagarna innan jul. Han gör det mesta i sista sekunden och jag vill vara hemma.
Men i år chockade han mig rejält med att föreslå att vi skulle fixa allt innan den 20 så vi kunde vara hemma de sista dagarna.
Jubel.
Jag blev nästan tårögd och väldigt väldigt lycklig.

De sista veckorna innan jul håller nämligen på att knäcka mig.
Denna veckan har varit hektiskt.
måndag: träning och massage
tisdag: tvätt och plock
onsdag: ullared
torsdag: träning och massage
fredag: tyskland med en bussresa
lördag: födelsedags kalas, Chicago och pub
söndag: hundkurs
Men jag kroknade och gav upp efter Chicago det blev varken pub eller hundkurs.
I onsdags sa mitt huvud ifrån och jag har haft ont i de sedan dess.
Men alla saker är ju himla trevliga och jag ville egentligen inte missa något av dessa.
Men ibland måste man bara lägga sig ner och lyssna på sin kropp.

Ha en himla mysig tredje advent
många kramar

Idag är en "tycksynd" om mig dag.

Det är konstigt vad vissa dagar är så väldigt mycke jobbigare än andra.
Man retar sig på precis allt, i alla fall det mesta.

Man känner sig inte speciellt uppskattad.

Det finns gamla förorätter som bara poppar upp igen för typ 100000000 gången, då känner man sig givetvis ännu mer förorättad.

Vad ska man göra åt saken?????????

För mig lättade om jag får berätta det, följden blir att min man (det är oftast den stackaren som får lyssna även om det inte alltid gäller honom) oxå inte blir på sitt bästa humör.
Här hemma är det så att är jag inte på topp, så är ingen på topp.

Varför vilar allt detta ansvar på mig???????

Varför vilar ansvaret på mig när det gäller matlagning, planering av matlagningen och tvätten?Till exempel.
Vad är det som i det hela stora gör att mammor och fruar ska göra saker utan att man ber. Medan en mamma ALLTID måste be om hon ska få något gjort som hon inte klarar av eller vill få gjort. Å då är standad komentaren "GÖR DET SEN" Säger en vuxen det så hakar barnen på.

Just nu känns det inte som jag har något riktigt värde som mamma och fru. Det kunde vara vilken mamma eller fru som helst, bara det är någon.

Där jag känner mig mest uppskattad är som assistent, där får jag åtminstone ett tack då och då och lön.
I vissa fall känner jag oxå att jag är en bra vän och jag får uppskattning för att jag är en bra vän.

Usch va jag gnäller det är inte bara män som tycker synd om sig själva när de är förkylda.
Jag oxå
Ha en bra dag alla. ni som är förkylda ni är jätte duktiga som över huvudtaget kommer upp ur sängen.
Kram på er

Livet hinner ikapp oss ibland.

Ja och det med besked.
I fredags var det dags att få min äldste son att få sin dom om sitt hjärta.
Vi hade fått uppgifter om att han hade fel på en klaff och något förstorat hjärta.
Inget skoj alls.
Men vi träffade en väldigt trevlig läkare, en hjärtspeciallist.
Hon sa att det var då rakt inte förstorat och absolut inte något fel på någon klaff.

YESSSSS Hi five
Hjärtat var något försvagat men det gick att hjälpa upp med medicin.
Ännu ett YYEESSSS
Men i nästa mening sa hon. -"Men ni vet om att han har njur problem"
"NEJ ???" sa vi båda två.
-" Nu vet ni"
Ja vad ska man säga det var ju i alla fall en nanosekund vi fick vara glada åt hans hjärta

Det är så svårt att se ens barn fara illa, det riktigt skär i en och man vet inte riktigt hur man ska kunna hjälpa dom.
Jag vet nu att det är sådant som händer dessa pojkar med min sons sjukdom, men hur kan man hjälpa honom igenom allt detta?
Jag känner mig riktigt hjälplös.
Det är inte lätt allt detta för mig, och då vet jag ju att det är 1 000 000 gånger svårare för honom.
Jag älskar verkligen mina barn av hela mitt hjärta. Dom är mitt hela liv, och se dom lida är så fruktansvärt svårt.

Livet universum och allting.

Det är tur man är kvinna säger jag bara.

Till de roliga idag,
Prommis med dogsen och scrappa,scrappa scrappa hela dagen.
Ha det gott allihopa
ia

Vilken vecka

Säg vad som inte har hänt denna veckan.
Nu känner jag bara en stor tacksamhet för att alla lever.
Vi finns och älskar varandra det är helt underbart, fast vissa av oss är lite mer mörbultade än oss andra.
Jorden fortsätter snurra även om jag inte hade cancer men måste det finnas hjärtfel och moped olyckor i just mitt liv.
När ska allt bara sluta hända oss? Allt händer i våran släkt känns det som.
Ja ja jag ska inte gnälla, vi har ett väl fungerande liv och det får man ju vara tacksam över.

Det finns ju roliga saker som händer oxå. Loppis, bakning och pyssel. Jätte mysigt och familjen höjer ena ögonbrynet när jag sitter med mitt men dom vänjer väl sig.
Jag har väl dessutom hamnat i en lite smärre 40års kris, jag vill bara vara ia ibland inte bara mamma och fru.
Nu är det dags för vår älskade och roliga träning.
Ha en bra dag alla
kram
ia

Onsdag min dag

Onsdagar och Torsdag är mina dagar.
Onsdagar är dagen där jag och en kompis hjälper varandra med än de ena och än de andra. Idag ska vi promenera och klä om stolar.
Kul kul.
Det är konstigt men det är mycket roligare att gå när man är två. Klä om stolar har jag inte gjort på en väldigt många år men det ska bli kul. vi är ju inte jätte avancerade men sitsarna blir om klädda i alla fall.
I morgon är det träning och prat och mys med en kompis i den stora staden. Fars dags present lär det väl bli oxå. Även om jag tydligen inte är någon god mor i de minas ögon, men barnen har i alla fall glattat mig.
Lite bitterhet är det dock, jag tycker inte det är bara barnen som ska gratta och det är inte riktigt barnen sak att fixa presenter. Dom har ju inte riktigt dom förutsättningarna. Men det är ju bara jag, jag är ju tydligen inget att hänga i julgranen när det gäller min modersroll. Det var väl sant det som sas i somras då.
Ja ja slut på bitterheten nu ska det promeneras.
Ha en bra dag

De ska va gött och leva å det är det

Å det är det just nu i alla fall för mig.
Det är så jag får dåligt samvete hur jag myser och tycker att livet är verkligen helt underbart. Men kanske är det så att jag måste bara få känna så ett tag. För jag njuter verkligen och hösten blev med ens mycket ljusare.
Jag är frisk i mina bröst det var godartade polyper och de är inge farliga och har jag tur kommer de aldrig tillbaka mer.
Jag och min man firade med att gå ut och äta alldeles själva på restaurang Vi rekommenderar verkligen "Aptit" på båtsman torget. Helt sagolik mat.
Sen igår hade vi kalkonmiddag för mor och farföräldrar. Sen efter hand droppade det in den ena efter den andra. Så till sist var vi 26 personer här. Helt underbart.
Jag har så mycket och jag känner mig så rik fast jag inte har en spänn på banken, jag är så lyckligt lottad.

Men det är inte bara rosor som växer utan det finns oxå törnen. Jag tänker på en älskling ( jag har många älsklingar) som brottar med stora frågor i livet och sin fortsatta karriär. Tänker på dig mesta dels av tiden och önskar att jag kunde ta en del av dina bekymmer.
Jag tänker även på Ninos "svärmor" som inatt förlorade sin "drottning" Lita. Jag vet hur svårt det är när ens hund måste tas bort. Lita var även kullsyster till min Loke och var en älskling även för oss andra. Så Min Sigge ställs inte idag men det kommer mer utställningar och nu går vår utställningsenergi till Ninos "svärmor".
Jag ska i alla fall åka och shoppa lite på utställningen.
Ha det gott och det är gött och leva

Höstmyzzzz

Det känns fortfarande helt underbart.

Livet blev på något sätt roligare igen.

I helgen började jag fixa och dona och ta ner sommar gardinerna och torka ur fönstren. De är så mysigt och se hur fint det blir efteråt. Jag kan inte påstå att det är någon hit att ha armarna uppsträckta men om jag tar allt i min takt så blir det bra. Putsa fönster kan jag inte göra längre men väl torka och ställa saker till rätta. Nu planerar jag att fixa mina yngstas rum. De delar ett rum men det är draperi så rummer är delat i två. Jag ska sy nya gardiner och sy ett nytt draperi på ena sidan. det kommer att bli kanonfint. Tycker jag i alla fall vi får väl se vad barnen tycker. ha ha ha

Jag började så sakteliga träna igen förra veckan, allt går inte men lite och det känns jätte bra. Hundkursen som är en av mina avkopplingar, började jag med igår oxå.Underbart Vara ute med mina hundar helt outstanding Livet ville ha mig tillbaka, det var inte min tur nu. Folk som har varit med om värre tycker säkert jag är jätte löjlig, men det skiter jag högaktningsfullt i. Det känns verkligen som om jag har fått en chans till. Göra allt de där som jag inte gjort men som jag ändå ville någonstans i mitt busiga inre. Hänga ut ur en baklucka ur en limmo o.s.v.

Nähä livet fortsätter och det är inte bara mitt busiga jag som ska ha sitt. det finns fortfarande en vanlig ia som ska byta plåster på sitt "hål". Låter nått de va!!!
Ha en bra dag, för det ska jag.
Kram på er

Jag överlevde.......

Det känns fantastiskt
Jag överlevde.
Jag opererades förra onsdagen, allt gick bra och den känslan jag hade när jag vaknade var överväldigande.
Jag ÖVERLEVDE
Det var så att det bubblade i mig av lycka. Det finns en mening med detta oxå.
Fast just nu har jag svårt att hitta den, mer än att jag överlevde.
Nu väntar jag på besked om det var elak- eller godartat de dom tog bort. Det är väl inte heller så kul men..... jag överlevde trallallal

Sen åkte mina två äldsta barn till Ullared igår med sina klasser. Min äldste sons ordinarie assistent är glad om han slipper jobba den dagen, och jag gör det ju gärna.
Jag överlevde de med.
Jag hann in innan jag blev nerkörd första gången, det är ju alltid något. Det är lite tråkigt om de börjar köra ner en innan man ens har kommit in.
Äldre herrar verkar tycka att det är deras uppgift att köra ner folk på löpande band. Sen blir de trötta och sätter sig lite överallt.

VARFÖR åker de dit över huvudtaget då???????
DÖDSLÄNGTAN ja kanske eller uttråkade.
Fast i ärlighetens namn så är inte tanterna så mycket bättre, men jag råkade inte ut för dom igår och de sätter sig inte överallt. De "bara" sliter och drar och får de syn på ett fynd kan de klättra över lik. De var två damer som stod och tjabbade om en och samma vara som båda två höll i, vem hade tagit varan först. det är egentligen lite sorgligt faktiskt.
Men vi hittade i alla fall lite grejer och julklappar.
Ha en bra dag allihopa

Imorgon smäller det.....

Kl 07.20 ska jag infinna mig för operation.
Bara tiden gör mig kallsvettig. jag får dricka klar vätska fram till två timmar innan vilket innebär att jag måste stiga upp kl 04.45 om jag ska hinna dricka mitt morgonkaffe och ta alla mediciner. Huga
Men vad finns att välja på, förhoppningsvis så ligger jag ju inte inne hela dagen istället.

Igår var vi och pratade igenom operationen med en sköteska och man kan ju inte säga att de är speciellt smidiga där.
Min man får inte vara med när jag ska stickas, inte när jag ska sövas och inte när jag vaknar upp. Jag är ju så enormt stickrädd så jag har salgit ner sjukpersonal när de har försökt sticka mig, men de var ingen förmildrande omständighet tyckte hon.
-"Då blir de tufft för er om inte jag får vara med sa min man till henne"
-"vi är så duktiga på att stickas så det är nog ingen fara" Fick han till svar.
När jag frågade om han fick vara hos mig när jag vaknade fick vi svaret.
-"Om alla skulle ha med sig någon skulle det bli en massa människor där och det går ju inte"

Min operation är säkert ingen stor operation för dom, men för mig är det en jätte grej.
Jag har förstadiet till cancer, min mormor dog i cancer som började i brösten. Visserligen på 60-talet men dog gjorde hon. Min äldsta moster har opererat bort sitt ena bröst pågrund av cancer.
Jag har precis fyllt 40 år och det känns ingetvidare att har förstadiet till deras bekymmer. Men jag får väl vara tacksam att de överhuvudtaget vill operera en sån som jag.

Jag försöker ju alltid tänka positivt så.
I morgon vid den här tiden ligger jag i min egen säng och det är över.

Tack alla underbara människor som ringt och smsat till mig. Eran "pepping" har värmt och jag älskar er alla. Jag hoppas att jag någon dag kan återgällda alla er.
TUSEN TACK
Ska försöka blogga i morgon innan drogerna sätter in men lovar inget.
Ha det gott Kramar er ia

Vår super fotbollstjej

Idag har vår yngsta dotter haft sin sista säsongsmatch. Det slutade väldigt lyckligt de vann med 4-3. Hela laget kämpade in i sista minuten och de var verkligen jätte duktiga. Jag är så stolt inte bara över min egen dotter utan över hela laget.
Men det är konstigt hur vissa tränare och föräldrar beter sig illa, det tyckte till och med domaren och sa ifrån. Det var helt underbart.

Det har varit en härlig helg med kalas och trevliga människor. Det har varit skönt för då har jag sluppit tänka så mycket på min operation.
Fast den känns förtfarande inte så jobbig som kontraströntgen, jag hoppas att jag aldrig behöver göra om den.
Jag hoppas att jag aldrig behöver att gå i genom detta igen. Jag vet att jag har många som stöttar mig och familjen och det känns helt underbart. Tack ska ni ha att ni finns och visar att ni bryr er, jag älskar er alla för det.

Liten gnagande känsla finns det i alla fall. Tänk om det kommer igen. Har det hunnit utveckla något eftersom det har tagit så lång tid. jag märker ju att det första bröstet är sämre, det rinner konstant och det luktar väldigt illa när det inte kommer blod. Det känns inte speciellt normalt.

Men jag är ju knappast normal så vad hade jag väntat mig egentligen ha ha ha

Idag en vacker dag

Idag har det varit en sådan där ljuvlig höstdag. Lagom varmt, solen skiner och luften är klar.
Fast allt de där härliga började redan igår kväll, när min man och jag var ute sista gången med dogsen. Grannarna var fortfarande uppe så vi passade på att ta svängen i skogen. Himlen var alldeles full av stjärnor, man såg verkligen "the milky way". De var så vackert, underbart och blått.

Hösten är bland de vackraste jag vet. Alla färger, träden som vilken årstid det än är är så vackra. Jag blir så varm inombords av allt de vackra.
Är det någon gång man ska dö vackert så ska man dö i september. Låter absurt men sant.

Idag var det en "ont" dag (som det har varit en väldigt lång tid tycker jag, alldeles för lång) men ändå en väldigt bra dag. För första gången i mitt liv ser jag faktiskt fram emot att träna. Vi har så himla skoj och duktig instruktör. Å man känner sig så fruktansvärt duktig av att göra det.
Tusen tack älskade nice och min allra bästa mexicanska att ni förgyllde min dag idag

trött, trött och ännu mer trött

Jag är så trött, så fruktansvärt jätte trött.
Jag blir det när jag har något stort framför mig.

Jag fick ny tid för kontrast röntgen på de andra bröstet i måndags.
FY ATTAN
Det känns värre än själva operationen.
Det är ingen vidare undersökning. Man sprutar in kontrastvätska i bröstvårtan och sen ska man upp och mammografera bröstet.
De flesta frågar " du får väl bedövning!
Ja men det är så väldigt obehagligt och fullkomligt onaturligt och det är bara så fruktansvärt vedervärdigt

Jag vet att jag måste gå i genom detta för alla mina nära och kära. Snart är bara mitt mått rågat känns det som.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

operation

Igår fick jag tid för mina operationer.

Skönt eller........
Ja, kanske, men nu har det börjat läcka blod från de andra bröstet oxå
Hur blir det nu?????
Jag ringer till samordnaren för operationerna.
Hon vet lika lite som jag och vad jag förstår tycker inte att det är så allvarligt.
Men det tycker jag.
Jag är livrädd.
Det är mina bröst de ska karva i.

Till slut kommer hon fram till att hon ska prata med min läkare, en äldre kolugn dam.
Tusen tack för detta beslut.

Så även om det kanske inte är så allvarligt, så ska de göra en kontraströntgen i det bröstet som börjat läcka nu och se om det behöver operera det med.
Så nu stämmer nog inte den operations tiden jag fick igår.
Men det känns väldigt bra att de i så fall kommer att göra alltihop på en gång.

Dessutom så måste jag ta mer blodprover för de hade visst missat lite. BBLLÄÄ
Det är tur att jag har min underbara man som ställer upp till 200% när jag ska ta prover. Han följer med, håller handen, talar om hur stolt han är över mig för att jag gör de och hur duktig jag han tycker att jag är. Även om jag tjuter som en gris. Allt detta hade överhuvudtaget aldrig gått om inte han hade funnits och peppat och stöttat mig.
Min älskade man du är underbar och du är min stora kärlek, min själsfrände som det så populärt heter. Jag älskar dig och tackar gudarna för att du finns.

Så nu går dagen åt att vänta på besked om kontraströntgen, ännu ett BLÄÄÄÄÄÄ

Det är tur och dagen är fullspäckad.

Idag börjar min träning. I sommar har jag redan gått ner 5,5 kg men är ju inte under 100 kg än vilket är mitt stora mål just nu. jag tar 8 kg steg sakta men säkert.
Fast med en sådan instruktör och en sådan gympakompis, brukar vi ha ont i magen av allt skratt så ska det bli riktigt roligt att börja träna igen.

Ha en bra dag alla och kramar på er

en helt vanlig fredag

Igår var det en fredag. vi hade bestämt med några kompisar att vi skulle äta middag ihop. Mysigt
Sen under veckan så kom våran äldsta dotter och frågade om hon fick ta hem några kompisar. Helt okej vi skulle ju ändå bara vara hemma.
Sen frågade en av våra närmaste vänner, gör ni något ikväll????
Jag och minstingen sitter ensamma hemma ikväll och vi ska ändå köra andra ungar kan vi komma förbi?
Givetvis.
Trevliga människor är ju alltid välkomna till oss.
Sen var det en annan familj som bara hade vägarna förbi och ville ha kaffe.
Sen kom min "kryddtant" och levererade lite kryddor, men hon stannade bara en snabbis.
Så det slutade med att vi som bara skulle vara ca 8-9 personer till middag var 18,( vår yngsta son kom inte hem till middagen )
Det bästa av allting var att se alla verkade trivas, de gillade min mat och vårt sällskap.
Det bästa betyget för mig är när barn kommer och frågar om de får ta en gång till.
Men ikväll blir det nog bara vi...... tror jag i alla fall ha ha ha

Idag blä dag

Cellprov, migrän och vika tvätt dag. Det kan bara bli en BLÄDAG

Idag är dagen min

Idag är dagen bara min.
Jag ska göra med den vad jag vill.
Dag var i och för sig min igår oxå, jag passade på att hälsa på en av mina nices mycket mysigt. Varenda gång tänker jag att jag måste göra de här oftare men det går alldeles för lång tid emellan gångerna.
Men ändå hade jag så många måsten igår. Jag har måsten idag oxå men det känns inte så betungande.
Igår var jag riktigt duktig måste jag tillägga, gjorde sådana där saker som är dödstråktiga men ändå fruktansvärt nödvändiga.
Frostade av köksfrysen dödens tråkigt. Men man känner sig så duktig när man gjort de färdigt.
Sen sak nr 2 av "höjden av tråkighet"
ringde till barnmorskan och beställde tid. Ett steg närmare operationen och dessutom cellprov. BLÄ.

Operationen ja. det är min stora bävan. nu kan jag inte förtränga den längre. Jag har haft 1 miljon ursäkter att inte ringa, men nu är ursäkterna slut. USCH
Operationen i sig är inte så farlig känns det som, men dessa jävla nålar. Jag hatar stick och sprutor, det är bland det värsta jag vet. Det finns bara en sak som är värre -droppkanyl i handen, vilket man måste ha för att kunna opereras
Föda barn kan jag göra i parti och minut utan smärtlindring. Men de här är hemskt riktigt hemskt. Hade jag inte haft lafamilja och alla djur. hade jag aldrig gjort detta. Det låter väl väldigt konstigt men detta gör jag enbart för andra.
Jag vet att efteråt känns det som jag kan bestiga K2 men nu måste jag inrikta mig på att detta måste göras för min familj. Efter sommarens turbulens så har jag fått väldigt klart för mig att jag har oerhört många människor som tycker om mig, som jag betyder så mycket för. Dessa människor bertyder ju så mycket för mig oxå att jag aldrig skulle kunna svika dom genom att inte göra något åt min "sjukdom". Det är min kärleksförklaring till dom, hur mycket dom betyder för mig, att jag gör det, fast det tar all min energi, kraft, styrka och mod att göra de.
nu ska jag ta mig en ny kopp kaffe och sen ska jag vika tvätt. låter kul va. det bästa av allt är trots allt att jag kan göra det i pyjamas ha hahah

Färdtjänst ett kapitell för sig

Min son ville åka till Stockholm i sommar med ett killgäng. Himla kul tyckte jag för jag och mina döttrar hade sagt att vi skulle åka och besöka Stockholm bara vi tjejer någon gång under sommaren.
Vi har hyrt ett hus, som min sons assistansbolag har. Nu är det ju så att eftersom min son är handikappad så får man inte vara spontan. Vi sökte riks färdtjänst i tid och vi fick beslutet i torsdags. Vi ska ringa och bekräfta i fredags ingen svarar, i måndags har människan gått för dagen innan telefontiden gått ut, och i tisdags efterett antal försök får min man tag på människan. Då har vi beställt resan för sent , så det finns ingen taxi att tillgå. Men varför svarar inte människan så man kan beställa den. Om denna person har förhinder från att svara, måste det i rimlighetens namn finnas någon annan som ska svara istället, eller begär jag för mycket

Nu har vi goda vänner som finns där när det krisar, vi fick låna en buss. Tusen tack Eva-Lena och Jörgen, ni är veckans hjältar. Även om min son får en dag kortare i Stockholm kommer han i alla fall iväg.
Vi hoppas av alla klutar vi har att de får en kul och mysig helg i den stora staden.

Livet går vidare......

Livet det rullar på i 120 känns det som just nu. De var alldeles nyss det var skolavslutning och midsommar. Nu börjar skolorna snart igen.
Det var så mycket som skulle ha blivit gjort denna sommaren men min son lunginflammation kom emellan.
Det positiva med ändå är att vi i familjen har varit ännu mer familj än vanligt. Vi har varit tillsammans allihopa och hjälpt till med det tunga "sjukjobbet"
Jag måste säga att de min älskade familj och mina närmaste har varit helt underbara mot mig. Jag har haft en tuff tid och min familj och de närmaste har peppat, hört av sig, talat om vilken bra människa de tycker att jag är o.s.v.
Det känns verkligen så oerhört värdefullt att ha dom. Tusen tack för att ni finns och står ut med mig. Även när jag är trött och orolig. Utan er ingen sommar. Puss på er

lerinpackning.....

En natt i vintras när vi hade fått hem vår senaste hundvalp. Som ni allavet behöver valpar rätt ofta gå ut även på nätterna.
Vi hade för ovanlighetens skull inte assistenter på natten så jag kunde sova helt naken.
Som ni oxå vet regnade det väldigt mycket denna "vinter". Våra gräsmattor var rena gyjttepölarna.
Sent på natten/väldigt tidigt på morgonen kommer vår Sigge och ska ut. Yrvaken och naken irrar jag ut mot dörren. Hittar min mans jacka och foppatofflor och kränger på mig. Ut med hunden och jag efter. Jag står på våran veranda och det gör hunden oxå, han vägrar gå ner om inte jag gör det. Det regnar, men det är bara att gå ner på marken han försöker nämligen att kissa inne på verandan för att jag inte har varit snabb nog ner.
Foppatofflorna är ca 5 nr förstora och i lervällningen som är halkar jag. Jag går ner i spagat, alla ni som känner mig vet att jag är ingen liten och nätt flicka längre, det blir ett bra duns. Jag har lera i hela muttationssystemer, insidan om låren och rumpan. Jag ligger i gyttjan och undrar om mina flytningar kommer att döda gräsmattan. Sigge å andra sidan tycker det är jätte skoj att"mamma" vill leka mitt i natten och han börjar härja och busa.
Till slut lyckas jag kravla mig upp. När jag går känner jag att jag har grus och lera överallt och då menar jag verkligen överallt. Jag känner att när jag går har jag grus i hela maskineriet för det skrapar.
Jag går in till min man och säger du måste lyssna på vår son, jag måste duscha.
Min man tittar yrvaket upp
-"Varför gör du en lerinpackning DDÄÄRR"
-"Ska du duscha vid den här tiden på dygnet"
Vad säger man, men nu efteråt blev det ju en ganska rolig historia även om min kropp var ganska mörbultad dagen efter.

Är jag en tyrann?????

Enligt vissa människor är jag en hustyrann. Min familj vågar inte säga emot mig och vännerna och min sons assistenter flyr. Nu sitter vi hela altanen full med vänner, familj och assistenter. Jag tror att dessa människor har fel. För en gångs skull har jag fullt stöd från min man och mina barn och resterande an vänner och assistenterna. Jag är så rik jag har så mycket människor omkring mig som älskar mig som jag är. Jag trodde inte detta, jag trodde faktiskt till slut på mänskan som gjort mycket för att få mig att tro jag ingetting var värd.
Mitt liv kommer att ordna sig. Jag älskar er alla som ställer upp för mig. Tack för att ni finns

Familjen

Det hade varit härligt att bara kunna vara. Vi har haft en jätte härlig helg i vårt älskade Helsingborg. De har varit festival där. Det är fjärde året vi är där. Stefan ville inte ha assistenter med sig så vi åkte själva. Bara familjen och vi bara var. Träffade goda vänner och åt gott och mådde gott. det var verkligen vad vi behövde.