Imorgon smäller det.....

Kl 07.20 ska jag infinna mig för operation.
Bara tiden gör mig kallsvettig. jag får dricka klar vätska fram till två timmar innan vilket innebär att jag måste stiga upp kl 04.45 om jag ska hinna dricka mitt morgonkaffe och ta alla mediciner. Huga
Men vad finns att välja på, förhoppningsvis så ligger jag ju inte inne hela dagen istället.

Igår var vi och pratade igenom operationen med en sköteska och man kan ju inte säga att de är speciellt smidiga där.
Min man får inte vara med när jag ska stickas, inte när jag ska sövas och inte när jag vaknar upp. Jag är ju så enormt stickrädd så jag har salgit ner sjukpersonal när de har försökt sticka mig, men de var ingen förmildrande omständighet tyckte hon.
-"Då blir de tufft för er om inte jag får vara med sa min man till henne"
-"vi är så duktiga på att stickas så det är nog ingen fara" Fick han till svar.
När jag frågade om han fick vara hos mig när jag vaknade fick vi svaret.
-"Om alla skulle ha med sig någon skulle det bli en massa människor där och det går ju inte"

Min operation är säkert ingen stor operation för dom, men för mig är det en jätte grej.
Jag har förstadiet till cancer, min mormor dog i cancer som började i brösten. Visserligen på 60-talet men dog gjorde hon. Min äldsta moster har opererat bort sitt ena bröst pågrund av cancer.
Jag har precis fyllt 40 år och det känns ingetvidare att har förstadiet till deras bekymmer. Men jag får väl vara tacksam att de överhuvudtaget vill operera en sån som jag.

Jag försöker ju alltid tänka positivt så.
I morgon vid den här tiden ligger jag i min egen säng och det är över.

Tack alla underbara människor som ringt och smsat till mig. Eran "pepping" har värmt och jag älskar er alla. Jag hoppas att jag någon dag kan återgällda alla er.
TUSEN TACK
Ska försöka blogga i morgon innan drogerna sätter in men lovar inget.
Ha det gott Kramar er ia

Vår super fotbollstjej

Idag har vår yngsta dotter haft sin sista säsongsmatch. Det slutade väldigt lyckligt de vann med 4-3. Hela laget kämpade in i sista minuten och de var verkligen jätte duktiga. Jag är så stolt inte bara över min egen dotter utan över hela laget.
Men det är konstigt hur vissa tränare och föräldrar beter sig illa, det tyckte till och med domaren och sa ifrån. Det var helt underbart.

Det har varit en härlig helg med kalas och trevliga människor. Det har varit skönt för då har jag sluppit tänka så mycket på min operation.
Fast den känns förtfarande inte så jobbig som kontraströntgen, jag hoppas att jag aldrig behöver göra om den.
Jag hoppas att jag aldrig behöver att gå i genom detta igen. Jag vet att jag har många som stöttar mig och familjen och det känns helt underbart. Tack ska ni ha att ni finns och visar att ni bryr er, jag älskar er alla för det.

Liten gnagande känsla finns det i alla fall. Tänk om det kommer igen. Har det hunnit utveckla något eftersom det har tagit så lång tid. jag märker ju att det första bröstet är sämre, det rinner konstant och det luktar väldigt illa när det inte kommer blod. Det känns inte speciellt normalt.

Men jag är ju knappast normal så vad hade jag väntat mig egentligen ha ha ha

Idag en vacker dag

Idag har det varit en sådan där ljuvlig höstdag. Lagom varmt, solen skiner och luften är klar.
Fast allt de där härliga började redan igår kväll, när min man och jag var ute sista gången med dogsen. Grannarna var fortfarande uppe så vi passade på att ta svängen i skogen. Himlen var alldeles full av stjärnor, man såg verkligen "the milky way". De var så vackert, underbart och blått.

Hösten är bland de vackraste jag vet. Alla färger, träden som vilken årstid det än är är så vackra. Jag blir så varm inombords av allt de vackra.
Är det någon gång man ska dö vackert så ska man dö i september. Låter absurt men sant.

Idag var det en "ont" dag (som det har varit en väldigt lång tid tycker jag, alldeles för lång) men ändå en väldigt bra dag. För första gången i mitt liv ser jag faktiskt fram emot att träna. Vi har så himla skoj och duktig instruktör. Å man känner sig så fruktansvärt duktig av att göra det.
Tusen tack älskade nice och min allra bästa mexicanska att ni förgyllde min dag idag

trött, trött och ännu mer trött

Jag är så trött, så fruktansvärt jätte trött.
Jag blir det när jag har något stort framför mig.

Jag fick ny tid för kontrast röntgen på de andra bröstet i måndags.
FY ATTAN
Det känns värre än själva operationen.
Det är ingen vidare undersökning. Man sprutar in kontrastvätska i bröstvårtan och sen ska man upp och mammografera bröstet.
De flesta frågar " du får väl bedövning!
Ja men det är så väldigt obehagligt och fullkomligt onaturligt och det är bara så fruktansvärt vedervärdigt

Jag vet att jag måste gå i genom detta för alla mina nära och kära. Snart är bara mitt mått rågat känns det som.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

operation

Igår fick jag tid för mina operationer.

Skönt eller........
Ja, kanske, men nu har det börjat läcka blod från de andra bröstet oxå
Hur blir det nu?????
Jag ringer till samordnaren för operationerna.
Hon vet lika lite som jag och vad jag förstår tycker inte att det är så allvarligt.
Men det tycker jag.
Jag är livrädd.
Det är mina bröst de ska karva i.

Till slut kommer hon fram till att hon ska prata med min läkare, en äldre kolugn dam.
Tusen tack för detta beslut.

Så även om det kanske inte är så allvarligt, så ska de göra en kontraströntgen i det bröstet som börjat läcka nu och se om det behöver operera det med.
Så nu stämmer nog inte den operations tiden jag fick igår.
Men det känns väldigt bra att de i så fall kommer att göra alltihop på en gång.

Dessutom så måste jag ta mer blodprover för de hade visst missat lite. BBLLÄÄ
Det är tur att jag har min underbara man som ställer upp till 200% när jag ska ta prover. Han följer med, håller handen, talar om hur stolt han är över mig för att jag gör de och hur duktig jag han tycker att jag är. Även om jag tjuter som en gris. Allt detta hade överhuvudtaget aldrig gått om inte han hade funnits och peppat och stöttat mig.
Min älskade man du är underbar och du är min stora kärlek, min själsfrände som det så populärt heter. Jag älskar dig och tackar gudarna för att du finns.

Så nu går dagen åt att vänta på besked om kontraströntgen, ännu ett BLÄÄÄÄÄÄ

Det är tur och dagen är fullspäckad.

Idag börjar min träning. I sommar har jag redan gått ner 5,5 kg men är ju inte under 100 kg än vilket är mitt stora mål just nu. jag tar 8 kg steg sakta men säkert.
Fast med en sådan instruktör och en sådan gympakompis, brukar vi ha ont i magen av allt skratt så ska det bli riktigt roligt att börja träna igen.

Ha en bra dag alla och kramar på er