Idag blev jag riktigt riktigt rädd

I morse så var jag ute med alla hundarna.
När vi skulle gå in fattades den lille. Sigge (Den yngsta av hundarna) som är som ett energiknippe utan like stod och nosade på något som såg ut som en översnöad sten. Det kom ganska mycket snö inatt. Han tittade lite konstigt på "stenen" som typ "varför ligger du här och skärpa" Då såg jag att det inte var en sten utan den lille hunden, han låg på rygg med alla fyra tassarna upp i vädret. Jag rusade fram till honom så fort jag kunde (med två sorkletande och kattletande kopplade stora samojeder)
Den lille Baxter låg och var alldeles matt i ögonen, jag fick ingen kontakt med honom. Han andades bara inåt så det verkade som om han hade satt något i halsen. Jag skakade och försökte slå lite på hans rumpa Ja jag vet inte hur man gör när en hund satt i halsen. Han började andas både in och ut. PUH
In med alla hundarna fel ingång, väcka gubben och lite konstgjord andning. Sakta men säkert kom han tillbaka till oss. Nu mår han bättre. Han skällde till och med på mig när jag hade varit ute en sväng.
Hela tiden detta hände så tänkte jag hela tiden vad kommer min son att säga (Det är egentligen hans hund, jag bara lånar honom jämt) Händer det Baxter något så kommer Min son att gå under. Vad man är fäst vid de sina både barn och hundar.
Det känns som om jag ska köpa en lott idag eller så har all turen för idag förbrukats.
Ha det gott