Imorgon smäller det.....

Kl 07.20 ska jag infinna mig för operation.
Bara tiden gör mig kallsvettig. jag får dricka klar vätska fram till två timmar innan vilket innebär att jag måste stiga upp kl 04.45 om jag ska hinna dricka mitt morgonkaffe och ta alla mediciner. Huga
Men vad finns att välja på, förhoppningsvis så ligger jag ju inte inne hela dagen istället.

Igår var vi och pratade igenom operationen med en sköteska och man kan ju inte säga att de är speciellt smidiga där.
Min man får inte vara med när jag ska stickas, inte när jag ska sövas och inte när jag vaknar upp. Jag är ju så enormt stickrädd så jag har salgit ner sjukpersonal när de har försökt sticka mig, men de var ingen förmildrande omständighet tyckte hon.
-"Då blir de tufft för er om inte jag får vara med sa min man till henne"
-"vi är så duktiga på att stickas så det är nog ingen fara" Fick han till svar.
När jag frågade om han fick vara hos mig när jag vaknade fick vi svaret.
-"Om alla skulle ha med sig någon skulle det bli en massa människor där och det går ju inte"

Min operation är säkert ingen stor operation för dom, men för mig är det en jätte grej.
Jag har förstadiet till cancer, min mormor dog i cancer som började i brösten. Visserligen på 60-talet men dog gjorde hon. Min äldsta moster har opererat bort sitt ena bröst pågrund av cancer.
Jag har precis fyllt 40 år och det känns ingetvidare att har förstadiet till deras bekymmer. Men jag får väl vara tacksam att de överhuvudtaget vill operera en sån som jag.

Jag försöker ju alltid tänka positivt så.
I morgon vid den här tiden ligger jag i min egen säng och det är över.

Tack alla underbara människor som ringt och smsat till mig. Eran "pepping" har värmt och jag älskar er alla. Jag hoppas att jag någon dag kan återgällda alla er.
TUSEN TACK
Ska försöka blogga i morgon innan drogerna sätter in men lovar inget.
Ha det gott Kramar er ia