Vår super fotbollstjej

Idag har vår yngsta dotter haft sin sista säsongsmatch. Det slutade väldigt lyckligt de vann med 4-3. Hela laget kämpade in i sista minuten och de var verkligen jätte duktiga. Jag är så stolt inte bara över min egen dotter utan över hela laget.
Men det är konstigt hur vissa tränare och föräldrar beter sig illa, det tyckte till och med domaren och sa ifrån. Det var helt underbart.

Det har varit en härlig helg med kalas och trevliga människor. Det har varit skönt för då har jag sluppit tänka så mycket på min operation.
Fast den känns förtfarande inte så jobbig som kontraströntgen, jag hoppas att jag aldrig behöver göra om den.
Jag hoppas att jag aldrig behöver att gå i genom detta igen. Jag vet att jag har många som stöttar mig och familjen och det känns helt underbart. Tack ska ni ha att ni finns och visar att ni bryr er, jag älskar er alla för det.

Liten gnagande känsla finns det i alla fall. Tänk om det kommer igen. Har det hunnit utveckla något eftersom det har tagit så lång tid. jag märker ju att det första bröstet är sämre, det rinner konstant och det luktar väldigt illa när det inte kommer blod. Det känns inte speciellt normalt.

Men jag är ju knappast normal så vad hade jag väntat mig egentligen ha ha ha