Livet hinner ikapp oss ibland.

Ja och det med besked.
I fredags var det dags att få min äldste son att få sin dom om sitt hjärta.
Vi hade fått uppgifter om att han hade fel på en klaff och något förstorat hjärta.
Inget skoj alls.
Men vi träffade en väldigt trevlig läkare, en hjärtspeciallist.
Hon sa att det var då rakt inte förstorat och absolut inte något fel på någon klaff.

YESSSSS Hi five
Hjärtat var något försvagat men det gick att hjälpa upp med medicin.
Ännu ett YYEESSSS
Men i nästa mening sa hon. -"Men ni vet om att han har njur problem"
"NEJ ???" sa vi båda två.
-" Nu vet ni"
Ja vad ska man säga det var ju i alla fall en nanosekund vi fick vara glada åt hans hjärta

Det är så svårt att se ens barn fara illa, det riktigt skär i en och man vet inte riktigt hur man ska kunna hjälpa dom.
Jag vet nu att det är sådant som händer dessa pojkar med min sons sjukdom, men hur kan man hjälpa honom igenom allt detta?
Jag känner mig riktigt hjälplös.
Det är inte lätt allt detta för mig, och då vet jag ju att det är 1 000 000 gånger svårare för honom.
Jag älskar verkligen mina barn av hela mitt hjärta. Dom är mitt hela liv, och se dom lida är så fruktansvärt svårt.

Livet universum och allting.

Det är tur man är kvinna säger jag bara.

Till de roliga idag,
Prommis med dogsen och scrappa,scrappa scrappa hela dagen.
Ha det gott allihopa
ia