Idag är en "tycksynd" om mig dag.

Det är konstigt vad vissa dagar är så väldigt mycke jobbigare än andra.
Man retar sig på precis allt, i alla fall det mesta.

Man känner sig inte speciellt uppskattad.

Det finns gamla förorätter som bara poppar upp igen för typ 100000000 gången, då känner man sig givetvis ännu mer förorättad.

Vad ska man göra åt saken?????????

För mig lättade om jag får berätta det, följden blir att min man (det är oftast den stackaren som får lyssna även om det inte alltid gäller honom) oxå inte blir på sitt bästa humör.
Här hemma är det så att är jag inte på topp, så är ingen på topp.

Varför vilar allt detta ansvar på mig???????

Varför vilar ansvaret på mig när det gäller matlagning, planering av matlagningen och tvätten?Till exempel.
Vad är det som i det hela stora gör att mammor och fruar ska göra saker utan att man ber. Medan en mamma ALLTID måste be om hon ska få något gjort som hon inte klarar av eller vill få gjort. Å då är standad komentaren "GÖR DET SEN" Säger en vuxen det så hakar barnen på.

Just nu känns det inte som jag har något riktigt värde som mamma och fru. Det kunde vara vilken mamma eller fru som helst, bara det är någon.

Där jag känner mig mest uppskattad är som assistent, där får jag åtminstone ett tack då och då och lön.
I vissa fall känner jag oxå att jag är en bra vän och jag får uppskattning för att jag är en bra vän.

Usch va jag gnäller det är inte bara män som tycker synd om sig själva när de är förkylda.
Jag oxå
Ha en bra dag alla. ni som är förkylda ni är jätte duktiga som över huvudtaget kommer upp ur sängen.
Kram på er