Idag blev jag riktigt riktigt rädd

I morse så var jag ute med alla hundarna.
När vi skulle gå in fattades den lille. Sigge (Den yngsta av hundarna) som är som ett energiknippe utan like stod och nosade på något som såg ut som en översnöad sten. Det kom ganska mycket snö inatt. Han tittade lite konstigt på "stenen" som typ "varför ligger du här och skärpa" Då såg jag att det inte var en sten utan den lille hunden, han låg på rygg med alla fyra tassarna upp i vädret. Jag rusade fram till honom så fort jag kunde (med två sorkletande och kattletande kopplade stora samojeder)
Den lille Baxter låg och var alldeles matt i ögonen, jag fick ingen kontakt med honom. Han andades bara inåt så det verkade som om han hade satt något i halsen. Jag skakade och försökte slå lite på hans rumpa Ja jag vet inte hur man gör när en hund satt i halsen. Han började andas både in och ut. PUH
In med alla hundarna fel ingång, väcka gubben och lite konstgjord andning. Sakta men säkert kom han tillbaka till oss. Nu mår han bättre. Han skällde till och med på mig när jag hade varit ute en sväng.
Hela tiden detta hände så tänkte jag hela tiden vad kommer min son att säga (Det är egentligen hans hund, jag bara lånar honom jämt) Händer det Baxter något så kommer Min son att gå under. Vad man är fäst vid de sina både barn och hundar.
Det känns som om jag ska köpa en lott idag eller så har all turen för idag förbrukats.
Ha det gott

Världen är full av tappade sugar......men inte min

Det är så mycket hemskheter som händer i min närhet så man undrar hur alla människor orkar.
Jag beundrar alla dessa som inte bara lägger sig ner och dö.
Det finns verkligen mycket elände i olika former.
Men på något konstigt sätt reser dom sig alltid upp och tar i med nya "friska" tag. När det finns folk som säger upp bekantskapen med släkt och vänner för att man blivit smittad av maginflensa
Dessa människor missar så mycket glädje, kärlek och faktiskt samhörighet. Det är ju i och för sig deras sorg och de upplever inte nog det inte så. Jag brukar tänka så här. Hur skulle det gå för dom om de drabbades av något värre. Fniss ( lite elakt jag vet )

Jag var hos min doktor förra veckan, inget upplyftande men han är ju ärlig. Då häger man lite läpp och tittar runt omkring sig. Det finns dom som har det mycket värre och de reser sig och tar nya tag, varför skulle då inte jag.

Gott Nytt 2009

Hoppas ni alla får ett underbart 2009.

I mitt fall kan det inte bli sämre än 2007 och 2008.
Dessa har varit de sämsta åren hittils i mitt liv, det har ju även funnits höjdpunkter men i det stora hela.
Jag kommer att sakna min äskade svägerska som lämnar sverige för en tid, men hon kommer ju tillbaka som tur väl är.

Mitt år börjar så himla bra med en resa den 10 januari vilket ska bli helt underbart, så får vi hoppas att det håller i sig i den andan.

Ha det gott nu de sista timmarna av 2008 och njut av att detta året snart är slut

Många kramar

GOD JUL, GOD JUL

Vilken mysig början på julen vi har haft.

Helt underbar.

Jag bara går och myser.

Men tyvärr så brann ett hus upp i bekantskapskretsen igår, ingen skadad som tur väl är men väl två dagar innan jul och huset är ett urbränt skal.

Jag önskar er alla en lika underbar jul som jag ska ha och ett riktigt gott slut.

Jag trodde inte 2008 kunde bli värre än 2007, men till viss del blev det de i alla fall. Så efter två år av massa skit måste det ju bli bättre, så vi bestämmer det 2009 blir ett riktigt bra år.

Ha det gott

många kramar

Tomtemor ia på högaberget

Tredje advent

Jul jul strålande jul.
Det är bara en vecka kvar på terminen och det känns så underbart.
Vi är i stort sätt klara med julklappar och allt ska vara klart till nästa lördag.
Det är så skönt.
Min man och jag har lite olika åsikter om hur man ska tillbringa dagarna innan jul. Han gör det mesta i sista sekunden och jag vill vara hemma.
Men i år chockade han mig rejält med att föreslå att vi skulle fixa allt innan den 20 så vi kunde vara hemma de sista dagarna.
Jubel.
Jag blev nästan tårögd och väldigt väldigt lycklig.

De sista veckorna innan jul håller nämligen på att knäcka mig.
Denna veckan har varit hektiskt.
måndag: träning och massage
tisdag: tvätt och plock
onsdag: ullared
torsdag: träning och massage
fredag: tyskland med en bussresa
lördag: födelsedags kalas, Chicago och pub
söndag: hundkurs
Men jag kroknade och gav upp efter Chicago det blev varken pub eller hundkurs.
I onsdags sa mitt huvud ifrån och jag har haft ont i de sedan dess.
Men alla saker är ju himla trevliga och jag ville egentligen inte missa något av dessa.
Men ibland måste man bara lägga sig ner och lyssna på sin kropp.

Ha en himla mysig tredje advent
många kramar

Idag är en "tycksynd" om mig dag.

Det är konstigt vad vissa dagar är så väldigt mycke jobbigare än andra.
Man retar sig på precis allt, i alla fall det mesta.

Man känner sig inte speciellt uppskattad.

Det finns gamla förorätter som bara poppar upp igen för typ 100000000 gången, då känner man sig givetvis ännu mer förorättad.

Vad ska man göra åt saken?????????

För mig lättade om jag får berätta det, följden blir att min man (det är oftast den stackaren som får lyssna även om det inte alltid gäller honom) oxå inte blir på sitt bästa humör.
Här hemma är det så att är jag inte på topp, så är ingen på topp.

Varför vilar allt detta ansvar på mig???????

Varför vilar ansvaret på mig när det gäller matlagning, planering av matlagningen och tvätten?Till exempel.
Vad är det som i det hela stora gör att mammor och fruar ska göra saker utan att man ber. Medan en mamma ALLTID måste be om hon ska få något gjort som hon inte klarar av eller vill få gjort. Å då är standad komentaren "GÖR DET SEN" Säger en vuxen det så hakar barnen på.

Just nu känns det inte som jag har något riktigt värde som mamma och fru. Det kunde vara vilken mamma eller fru som helst, bara det är någon.

Där jag känner mig mest uppskattad är som assistent, där får jag åtminstone ett tack då och då och lön.
I vissa fall känner jag oxå att jag är en bra vän och jag får uppskattning för att jag är en bra vän.

Usch va jag gnäller det är inte bara män som tycker synd om sig själva när de är förkylda.
Jag oxå
Ha en bra dag alla. ni som är förkylda ni är jätte duktiga som över huvudtaget kommer upp ur sängen.
Kram på er

Livet hinner ikapp oss ibland.

Ja och det med besked.
I fredags var det dags att få min äldste son att få sin dom om sitt hjärta.
Vi hade fått uppgifter om att han hade fel på en klaff och något förstorat hjärta.
Inget skoj alls.
Men vi träffade en väldigt trevlig läkare, en hjärtspeciallist.
Hon sa att det var då rakt inte förstorat och absolut inte något fel på någon klaff.

YESSSSS Hi five
Hjärtat var något försvagat men det gick att hjälpa upp med medicin.
Ännu ett YYEESSSS
Men i nästa mening sa hon. -"Men ni vet om att han har njur problem"
"NEJ ???" sa vi båda två.
-" Nu vet ni"
Ja vad ska man säga det var ju i alla fall en nanosekund vi fick vara glada åt hans hjärta

Det är så svårt att se ens barn fara illa, det riktigt skär i en och man vet inte riktigt hur man ska kunna hjälpa dom.
Jag vet nu att det är sådant som händer dessa pojkar med min sons sjukdom, men hur kan man hjälpa honom igenom allt detta?
Jag känner mig riktigt hjälplös.
Det är inte lätt allt detta för mig, och då vet jag ju att det är 1 000 000 gånger svårare för honom.
Jag älskar verkligen mina barn av hela mitt hjärta. Dom är mitt hela liv, och se dom lida är så fruktansvärt svårt.

Livet universum och allting.

Det är tur man är kvinna säger jag bara.

Till de roliga idag,
Prommis med dogsen och scrappa,scrappa scrappa hela dagen.
Ha det gott allihopa
ia